- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
19

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så litet respekterat riddaren, att de brukade lägga nötter i
ögonen och knäcka dem med en sten, hvarvid näsan och de
präktiga knäfvelborrarne lidit mycken skada.

IV.

Ack hvad ändå den rikes och förnämes barn äro
lyckliga, tänkte Jakob många gånger då han stod vid riddar
All-gotts grafsten och funderade på alltings fåfanglighet; ty att
få hvila fredad under en dylik stor och grann sten var i
gossens ögon ännu en lycka till som endast tillföll de förnäma.

Oaktadt sitt godmodiga lynne kunde Jakob ändå ej
underlåta att afandas lilla baron Ulfstand, son till
hofmarskal-ken på Allgottsryd, en egendom som lag blott en
fjerdings-väg från kyrkan. Jakob iunde ej af brist på kläder gå i
kyrkan om söndagarne, då deremot lilla Henrik Ulfstand, fint
klädd och i grå hatt med silkestofsar i nacken, åkte till
kyrkan med sin far och informator. Jakob visste ej huru många
stunder Henrik måste sitta vid boken och tråka, huru många
bittra tårar den like mannens son måste utgjuta, då Jakob
sysselsatte sig med att svärma i skogen och glad in i själen
plåckade smultron, hvilka han sålde på herrgården. Henrik
åt väl dessa bär med silfversked, men tänkte ej någonsin på
att detta var en lycka, hvaremot Jakob i flere dagar vände
på och fägnade sig åt slantarne som han fätt for sin lillah
näfverkorg och sina bär. ”Herre Gud ändå,” tänkte Jakob i
sia barnsliga lycka, ”Herre Gud ändå livad kungar och
drottningar måtte vara lyckliga — och drottning Philippa se^n,
hon, som drack ur sin bara hand, fastän hon hade guld och
klenodier alt dricka ur”. Lilla Jakob hade ingen kunskap om
den ädla, olyckliga drottning Philippa, som ej fann ro förr än
i grafven. Det enda, som tryckte ner hans sinne, var hans
trasiga kläder och emellanåt en smula hunger; detta gjorde
honom alltid dyster och i dessa ögonblick ansåg han sig för
den olyckligaste’ varelse pä jorden. Det är en besynner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free