Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta trodde gamle Kratsen och var lycklig som en
kung, fastän audra trodde jemnt och nätt hvad de ville om
”Kratsans” uppriktighet.
Det var emedlertid Kratsens ungar som storde prins Jakob
i sina drömmar. Att bli väckt är i sig sjelf obehagligt, men
i synnerhet när man väckes för att riktigt klart komma att inse
sin egen nöcj.
Detta hände i dubbelt mått, ty Jakob hade, fastän han
nu en stund ätit helstekt hjort och druckit vin i
kristallpokaler med riddar Allgolt, ändå i sjelfva verket icke smakat
jordisk föda på nära två dagar. Kratsungarne satte sig på den
helgade grafvården och började äta, liksom för att låta Jakob
riktigt kännbart lära sig skilja mellan en verklig brödbit med
ost på och en imaginerad helstekt hjort.
Man föraktar vanligen det man ej tror sig om att j hinna
— och deraf kom sig att Jakob med en föraktlig blick
betraktade det ätande sällskapet, och i sitt barnsliga sinne beslöt
att vara filosof på magens bekostnad. Men Anna, Kratsens
äldsta flicka, förstod ej bättre den föraktfulla blicken, än att
hon sade: Hör på, Jakob, tycker du om ost och bröd?
Denna fråga var så enkel att den genast besvarades med
ja — utan att Jakob kom ihåg att vara stolt och genom sin
andes kraft höja sig öfver den tillfälliga lyckans barn.
— Se här, Jakob, se här! smålog Anna och bröt en
fjerdedels kaka; se här är litet bröd, och här ost, och här en
smula fårkött.
Jakob glömde att han nyss dinerat med riddar All gott
och grep de räckta födoämnena.
— Smakar det bra?
— Ja Jess! det smakar mycket godt.
— Der har du litet mer, återtog Anna när hon såg
förrådet slut; ty Jakob hade en strykande aptit.
I Italien finnes ännu, berättar man, en förnäm slägt
som kallat sig Frangipani, derföre att en af deras förfäder en
gång bröt sitt bröd och delade med sig åt en tiggare; detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
