Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kors är far sjuk? Ali, det är väl inte så farligt
heller?
— Jo, det må du tro är nog farligt. Far lian dör —
far dör — och då är jag olycklig, jag stackare.
— Du? Men Greta, mor din, är ju beskedlig hon?
— Jo — nej nej . . . Och nu började Anna gråta
bittert och ej svara på Jakobs frågor.
Andt ligen slog hon upp ögonen och betraktade Jakob.
— Jag är mycket, mycket olycklig, Jakob, hviskade hon,
mycket mycket olycklig, upprepade hon och skakade på det
lilla hufvudet.
— Men! invände Jakob.
— Ack Herre Gud, Jakob, jag vet något — och det
plågar mig så, ja det svider så i själen.
— Hvad då?
— Ah kan inte säga det; men — men lika godt, du
talar inte om det.
— Nej bevars, Anna lilla.
— Jo, ser du, jag satt, började Anna sin berättelse,
jag satt ute i boden och stoppa’ om fars hufvudkudde, för si
han tycker han ligger såhårdt, stackars far; för si han är sjuk
han och öm i hela kroppen — och så såg jag Pelle i Qva*n-»
torpet —
— Pelle?
— Ja just den der otäcka, gemena Pelle, som super och
slåss hvar söndag — och så kom Pelle smygande omkring knuten
och stod och lurade. Jag satt stilla för att se hvad han ville.
Då kom^mor ut till honom och så tog han henne i famn och
sade: ”Är gubbf-n död än?”
”Nej, det år inte så väl”, sade mor min, ”han pinar
rent ihjel mig, för si jag måste sitta der och hålla honom i
handen, han vill inte släppa mig”.
”Ha ha ha?” skrattade den gemena Pelle. Men, sade
Pelle, det ”kan väl inte vara så länge med det gamla kräket.
Du har väl papperen i ordning?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
