- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
25

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja bevars, han skref under testamentet i går.”

”Fick Anna något?”

”Nej inte en smula; hon går som sparfven från axet;
men jag har -fått lof att lofva honom att sköta om flickan.”

”Åh, det får nog sina vågar med det, ha ha ha!”
skrattade Pelle.

”Ah ja, så tänker jag med.”

”Adjö med dig!” sadé Pelle; ”jag kommer i veckan och
då måtte det väl haft en ända. Gå nu in och hall honom
i handen, så att han kan kratsa åstad i frid”.

”Ah du är si stygger”, sade mor och gick — och så
försvann Pelle också.

— Herre Gud! så faslig hon är, yttrade Jakob, hon är
riktigt elak hon.

— Ja, ser du, de säga i granngårdarne att Pelle och
mor skulle liksom ha varit forlofvade innan far kom och
ville ha henne. Det var min stackars mor, som arbetade
samman allt hvad far har — och nu skall jag gå som
sparf-ven från axet, sade de så har inte far menat.

— Men säg till honom.

Anna betraktade Jakob allvarsamt. — Och du ville jag
skulle göra honom hans sista stund bitter och säga far: du
är bedragen, din hustru skrattar åt dina plågor och önskar din
död. — Nej, nej aldrig; då må det i Guds namn gå som
det vill. Skulle jag ha hjerta i mig att förstöra hans fröjd
der han ligger och småler och säger: Gud vare tack och lof
alt jag Rar en trogen vän som sitter hos mig — och då han
kramar hennes händer och gläder sig åt att döden icke skall
skilja dem. Ack! ack! han får tids nog veta att han år
bedragen.

Anna började åter bittert gråta. 0

— Hör på, yttrade Jakob. Jag skall till Olof i Asen
som vallhjon; kunde du inte komma till Göran; så ginge vi
begge i skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free