Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se här Anna, drick — här står krukan; nn måste
jag ut, eljest springa getterua sin kos. I middag kommer
jag med mat.
Med dessa ord lemnade gossen den stackars flickan, som
i den mörka ladan dock fann sig lyckligare än hos sin stjufmor.
Anna ville dock ej ha någon mat och Jakob var således
ensam om matförrådet; det kostade honom många tårar; de
iörsta han gjutit i skogen.
—-Vet du, yttrade Anna några dagar derefter, nu är jag
mycket bättre, nu kan jag sjelf hjelpa mig. — Men då hon
försökte resa sig, gick det med möda. Hon kröp dock mot
dörren, så att dagen föll på hennes ansigte.
— Herre Jemine! ropade Jakob. Du är ju rödknattrig
i hela ditt lilla vackra ansigte; du får inte gå ut, du är illa
sjuk du — lägg dig igen.
— Ja, det gör så fasligt ondt i ögonen att se Guds dag,
sade flickan.
— Ja, det får du inte, bad Jakob; söta Anna blif stilla
tills du blir frisk.
Hon lydde; men hennes lynne var bättre, hon kände
sig båttre med hvarje stund, fastän det der otyget ökad& sig.
Jakob satt emedlertid hvar qväll länge och väl inne hos Anna
och talade om sagor, de vackra sagorna om drottning
Philippas källa och om riddar Allgott.
Alt Anna hade fått koppor tånkte ej Jakob och ej hon
sjelf på; att det fina ansigtet blef förstördt, ärrigt, att huden
blef läderartad, i stället för den fina skara hyn hon förut
haft, visste ingen af dem; ty det var skumt i ladan och lilla
Anna talte ej ljuset. Men när sjukdomen började ombyta
natur och Anna kände huru de hårda skorporna föllo af, kom
Jakob en morgon icke på den vanliga tiden. Anna väntade
och väntade; ingen kom. Hon såg att det var långt lidet
på morgonen, ty solen sfack in genom en liten springa pa
taket, ocli då var hon allt omkring sex. Ändtligen hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
