- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
30

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon ett sakta stönande vid dörren, den öppnades och Jakob
kom in; men föll genast i höet.

— Hvad i Guds namn, Jakob!

— Jo ser du, nu har jag samma sjuka som du, och det
enda bästa är att Petter Olofs gosse i går var här med
vec-komaten, så att jag ej behöfver gå.

Anna reste sig upp och tyckte att hon återvunnit all
sin kraft.

— Nu skall jag hjelpa dig, Jakob, som du hjelpte mig,
yttrade hon; jag skali vaka öfver dig — ge dig vatten och
mat — och med Guds hjelp, allt skall gå bra — mycket bra.

Anna gick oaktadt alla hans protester ut och mottog
vården om de af Jakob temligen väl disciplinerade getterna.

Jakob sjuknade liksom hon; han låg der länge och Anna
lät ett annat vallhjon, nemligen Petter Olofs gosse, somdref
sin hjord en fjerdingsväg derifrån, helsa hem hur det var
med Jakob.

— Hérre du Jemine! sade Petter Olofs pojke, hvad
du ser ut, Anna, hi hi hi; på dig har, som gubben Stål
alltid sade i verlden, hin onde tröskat ärter i syna, hi hi;
du är som du vore hopsydd, så ful är du.

Anna tyckte väl ej särdeles om uppriktigheten; men
källan i skogen sade henne detsamma; hon hade verkligen
förlorat sitt förra lilla vackra ansigte, sina rosor på kinderna,
den hvita pannan. Sjelfva de goda, glada ögonen hade ej
sitt fortlna utseende. Med en lått suck fann Anna allt detta;
men ville ej bekymra Jakob med den upptäckten, att den der
sorts sjukdomen hade så långvariga följder. Hon skötte sin
JJiob,# som låg längre sjuk än hon.

Ändtligen tyckte han att han kunde gå ut i solskenet,
och Anna ledde honom ned genom höet.

— Gör det ej ondt i ögonen, Jakob? frågade hon
vänligt; du har haft så faslig värk i ögonen, som jag inte hade;
akta dig — gör det ondt i ögonen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free