Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skonsamhet, som kom henne att förliga denna åtminstone för
Jakob obetydliga olikhet.
Hela sommaren vaktade hon Jakobs getter och om
hösten, då hjorden kom hem, ledde Anna en blind gosse vid
handen. Men just derföre var hon för evigt hans vän, hans
sköterska, hans allt här i verklen.
Lilla blinda Jakob fick bo i fattighuset och der lärde
han sig binda säfmattor och göra qvastar och vispar.
Jakob kunde ej gå längre i kunskaper; men han lärde
sig äfven spela fiol, och efter några år blef Jakob en
välkommen gäst på socknens dansnöjen. Der satt gossen då
hela nätterna och spelade utan att hans ögon tröttades af
ljusskenet. Jakob blef alltmera skicklig på fiol och delta
gladde Anna; ty Jakob var och blef den goda, den
tacksamma och fula flickans ideal.
V.
Allgottsryd var en gammal gård, som redan namnet
antyder. En gammal anherre hade, för att föreviga sin ätts
lycka och bestånd, gjort denna egendom till fideikommiss
under de mest besynnerliga vilkor, som verkade att nästan
hvarenda fideikommissarie måste börja med en process och
under hela sin lefnad processa med slägten. Detta gjorde att
besittningen af Allgottsryds fideikommiss var någonting både
osäkert och bekymmersamt; men vanan är halfva naturen,
och derföre hade hofmarskalken med tålamod dragits med en
process som han ärft med egendomen. Hofmarskalkens far
hade neraligen, tvärt emol testators for två handrade år sedan
yttrade vilja, gifl sig utom sitt stånd. Han hade nemligen
inträdt i gifte med en flicka af borgerlig härkomst, fastän
testator uttryckligen sagt, att ingen fideikommissarie finge gifta
sig med någon ”vanbördig” eller ”gemen” person. Detta
begagnade nu slägten och ville påstå, att den till friherrinna
Ulfstand upphöjda mamsellen var både ”vanbordig” och ”gemen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
