Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
u
i testators mening. Na uppstod process och frågan blef om
orden ”vanbördig” och ”gemen” skulle kunna tillämpas på
en af ärliga och ansedda föräldrar född och väl uppfostrad
flicka. Denna process nedlades genom så kallad ”vänlig”
förlikning, vid hvilken slägten gerna velat börja ett inbördes krig,
om ej vinsten varit säkrare att af den vanbördiga och
gemena personens fäderne utfå en rund summa; men naturligtvis
kunde de, som då ingingo den vänliga förlikningen, icke handla
mer än för sina personer, hvadan deras barn i sin ordning
åter upptogo processen och påstodo, att hofmarskalken, såsom
född af ett enligt ”testators mening” olagligt äktenskap, ej vore
fideikommissarie till Allgottsryd. Testator kom ej för att
förklara sin mening — och som slägten utgrenat sig och alla
grenarne hade sina kära mågar och svågrar och kusiner af
alla slag, blef en förlikning omöjlig.
Processen fortfor således hela hofmarskalkens lifstid och
han hade måst hålla särskild advokat i Stockholm, för att sköta
saken, som kom och återförvistes och förklarades, men aldrig
slutligen afdömdes.
När hofmarskalken dog, var Henrik Ulfstand aderton år
gammal och studerade till kansli-examen, emedan han skulle
gå den diplomatiska vågen. Hans förmyndare voro två rika
ädlingar i grannskapet j hvilka ogement generades af
processen, som nu vaknade upp, liksom en, som man tror, släckt
myrstack åter fattar eld och brinner i skogen, sedan han i
flera dagar knappt visat tecken till rök. Hela slägten med
mågar och hela deras anhang började én ordentlig klappjagt
efter den omyndiga baronen, som i långa, eviga memorialer
för sin farmors skull blef förklarad ”vanbördig”, om icke just
”gemen”. Man drog fram den af en bland Sveriges fordom
störste män nyttjade benämningen ”Svinefötter”, då frågan
var om ofrälse folk, och ville bevisa att unga baron Henrik
hade åtminstone en svinefot i behåll efter salig farmor, som
otvifvelaktigt, efter den betydelse ordet hade då testator (hvars
vilja man skulle hålla helig) författade fideikommissbrefvet,
Svea. n j 3
VjOOQlC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
