- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
34

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var en ”gemen”, det vill saga ofrälse född person och
således äfven ”vanbördig”.

Baron Henriks förmyndare, sora ej voro särdeles
lagkon-niga och dessutom Vål mycket sparade på advokaternas
arf-voden, försummade fatalier och trasslade in saken, så att då
baron Henrik blef myndig och skulle inträda som
fldeikom-missarie, var han nära att icke allenast förlora hela
Allgotts-ryd, utan till på köpet bli tvungen att till den ådia slägten,
hvars firomhet ej tillät att man med ett enda jota gick ifrån
den vördnadsvärde herr testators helgade vilja, skulle få
betala inkomsterna för de år (åtminstone de tio sista) hans gren
”olagligen” och ”våldsamligen”, till de verklige arfvingarnes
förfång, behållit fideikommisset.

Det höll på att tryta penningar för ett kraftfullt försvar;
och således nödgades baronen genom ett förnyadt brott mot
den salige testator hjelpa saken. Han ingick således i
äktenskap med en rik grosshandlares dotter, visserligen, enligt
slåg-tingarnes och testators helgade mening, en gemen och
vanbördig person; men ändå lyckades det att med hennes mynt
så ställa saken, att alla advokater ljusligen funno baron
Henriks eganderätt obestridlig, och några af de ifrigaste mågarne
ingingo, liksom deras föregångare för 70 år sedan, en
vänlig förlikning. Detta hade nu till följd att de mindre
för-mögne och mest behöfvande af slägten måste tiga och sluta
upp; men alla med den föresatsen att icke slå af en vitten
för sina barn.

Baronen hade således upphunnit tjugufem år; men faran,
att beständigt se hela sin välfärd på spel, hade från början
gjort honom orolig och af ett mörkt lynne* Hans äktenskap,
dikteradt endast af ögonblickets behof, blef ej lyckligt; ty
hans hustru visste alltför väl och lät alltför ofta baronen
känna, att om hon icke varit, så.. .

Emellertid arbetade han sig fram på lyckans bana och
steg i graderna, steg för steg. Om somrarne vistades han
en lid på Allgottsryd; men i stora salen hängde den salige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free