Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Väl möjligt, men som du ser (med en axelryckning)
jag kan verkligen ej göra något vid den saken och har ej
makt att inliibera Hans Majestäts resa. Adjö med dig; helsa
diu hustru.
Med en förnäm niekning affardades nu baronen och
påföljande dag fick han veta, att konungen utnämnt kammarherren
von Quitzow till hofmarskalk.
— Jag är störtad, jag är kro&ad, mumlade baronen vid
sig sjelf. Hvad skall Julie säga? Jag är den olyckligaste
men-niska under soleu.
Ännu några dagar dröjde han i Stockholm för att genom
sina vänner ta reda på förhållandena; men han hade inga
qvar; alla alla hade öfvergifvit honom liksom fjerlarne
öfver-gifva blomman, som står halfvissnad i skuggan.
Hela baronens framtid var störtad, så mycket fann han,
och han visste ej engång på hvad sätt man underminerat
honom. Att han var störtad, det var åtminstone säkert.
Således — det var derföre jag gifte mig med dig, det
var derföre jag räddade din lilla förmögenhet — att jag skulle
gräfva ner mig på landet, yttrade friherrinnan.
— Ja, del vore . . .
— Det vore — och fru von Quitzow har blifvit
hof-marskalkinna. Man kan dö af förargelse.
— Men vi kunna ju lefva lyckliga här; ack, Julie, här
lefde min far lycklig i många år.
— Lycklig! Ja, han var åtminstone hofmarskalk innan
han tog sig för att vara lycklig på bondlandet. Ack jag
olyckliga hustru, som uppoffrat min frihet och förmögenhet
för att bli torparehustru på landet!-
— Goda Julie, gråt icke, folket är samladt till festen,
vi måste se glada ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
