- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
48

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var en lång gubbe med hvita hår som rak och rask
som cn yngling och säker som en seende gick vägen fram.
När jag for förbi, stadnade han och helsa de, och hans ännu
vackra gubbansigte sken af en inre ro, en stilla fröjd, sora
jag sett hos fa. Hans lilla gumma såg mera allvarlig ut och
ej alldeles så glad som gubben.

— Så går Jakob Spelman hvar söndag till kyrkan, sade
min cicerone, och han kommer alltid tidigt, ty han skall
nödvändigt först med sin gumma sitta på riddar Allgotts grafslen.

Min resa fortsattes och jag har ej sedan återsett Jakob
Spelman; men jag påminde mig den gamle som det varit i
gar, och derföre skref jag detta, när det passade sig.

Det var alltid en högtid i Jakobs stuga när söndagen
kom; då skulle alltid han och hans gumma till kyikan.

Då pulsade han sig och tog sina bästa kläder på sig och
Anna, den gamla, trogna, älskliga gumman, knöt en smal
hals-duksremsa om gubbens hals, så alt den hvita blaggarnskragen
skulle ligga ledig öfver axlarne.

— Nu går jag före upp till kungseken, sade gubben;
när du blir färdig, så kommer du efter och har psalmboken
med dig; ty du är, tilläde han skrattande, icke så lärd som
jag, som kan hvarenda psalm utantill.

Med detta skämt, som dock innebar endast sanning,
vandrade Jtkob forst till källan och drack ur sin hand och
sedan uppför backen till eken, i hvars skugga han lade sig
på gräset.

— Hm, tänkte han vid sig sjelf, det är en vacker tid
sedan jag var en liten pojkvasker och satt här med mor min
och hörde henne tala om kungen och drottningen. Ack,
det var ändå en herrlig tid, den gamla tiden, då kungen red
genom landet och skipade lag och rätt och drottningen for
med — och de hade riddare och svenner med. Den
kommer aldrig igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free