Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men gubben njöt ändå lika, om ej mera, än om han
lefvat i den beprisade tiden; ty han hade den for sig som en
ren fantasibild, utan att störas af någon verklighet.
Under det att gubben pä detta sätt lefde i fantasiens
verld, stökade gumman der nere, med att ha något i
ordning till middagen. Det var i sanning bekymmersamt nog;
ty förtjensterna voro ringa och hon ville ändå ieke att Jakob
skulle felas något. Detta var gummans enda bekymmer att
Jakob skulle få veta, huru svårt det emellanåt Verkligen var,
och huru litet visthuset verkligen innehöll. Men Gud hade
hjelpt dem hittills och skulle väl göra det hädanefter.
Rummet var städadt, flugorna utjagade, friskt björklöf
i spiseln och en stor bukett jasminer stod i ett hoplappadt
glas på bordet. Nu ringde det första gång; kling klang,
kling klang, ljödo de gamla klockorna genom skog och mark
och bjödo Guds församling till kyrkan.
Nu reste gubben sig upp, liksom då han i sin barndom
hade suttit der och afhört sin mors berättelser, och åfven nu
stod en vänlig ande vid hans sida; ty hans hustru fattade
hans hand och ledde honom öfver berghällarne till vägen.
Kungseken år nu döende, dess fordom så rika krona har
snart förtvinat och hackspettarne ha byggt sig bo i dess murkna.
kärna; drottning Philippas källa är nära igenfylld, dess klara
åder kämpar med grumlet om herraväldet; men detta ser ej
Jakob. För honom är eken ånnu alltid lika löfrik och grön som i
hans barndom, och den rena källan lika# kristallklar, som då han
sist såg henne för femtioåtta år sedan. Annu kan han, men också
han ensam, utan att störas, dröknma omigen sin barndoms
skönaste drömmar; ännu röra sig samma gestalter som då för hans inre
syn; han ser ännu, när han vill, den mäktige konungen prydd
Svt*. &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
