Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Borgholms Slott. Ett uppträde för 200 år sedan af G. H. Mellin (m. lith.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ett lustslott. Hvad det kostade hans själ, att så tygla sitt
inres hjeltedrifter, anades visserligen af hans samtid, och just
aningen härom och det deraf uppkommande misstroendet mot
hans afsigter, ökade bitterheten af hans ställning.
För att förströ sitt sinne, såg man honom omvexla vilda
jaglfärder och bullersamma dryckeslag med arbeten i den
slotts-trädgård, som han anlade. Mer än en gäng såg man honom
med spaden i hand plantera ett tråd, vattna planteringen och
visa dem, som besökte honom, sitt landtliga verk.
Så stod han en dag på en terrass utanför slottet, vid sitt
trädgårdsarbete, då tvenne personer närmade sig.
”Ers konglig höghet!” yttrade den ene, en krigaregestalt
af äkta kämpehållning: ”Ett nytt bud från hufvudstaden!
Tillåter ers höghet att en af Flemings pager får företräde?”
Prinsen kastade genast spade och hacka, och vände sig om.
En nickning be fall te pagen att framträda.
Han öfverlemnade ett bref och blef stående.
Prinsen satte sig tankfull på en trädgårdsbänk och bröt
brefvet. Hans ögon flögo ifrigt igenom dess innehåll.
Krigaren, som måste hejda sin nyfikenhet till dess
prinsen slutat läsningen, fattade en silfverkanna, som innehöll
den ädla, endast alltför eldiga dryck, som var bestämd att
svalka den kungliga trädgårdsmästaren under arbetet.
Så snart prinsen slutat läsningen, räckte han brefvet åt
sin vän, som ifrigt grep derefter med den ena handen, utan
att den andra släppte kannan.
Prinsen fastade sina blickar på pagen. ”Hvem är du, unge
man?” sade han.
”Jag heter Sven Tungel och är kammarsven hos
öfver-ståthållaren Herman Flemming”.
”Således kan jag sätta tillit till dig?
”Ja, ers konglig höghet!”
”Drottningen har upptäckt hela tillställningen! Hvem har
förrådt den obetänksamma ynglingen?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
