Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Borgholms Slott. Ett uppträde för 200 år sedan af G. H. Mellin (m. lith.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Troligen någon af hans falska vänner19.
”Ah, ers konglig höghet!” utropade krigaren,
afbrytände : ”Nu är det tid! Dröj icke längre, min prins!
”Jag måste det likväl, Paul!” inföll prinsen betänksamt.
”Ers konglig höghet! Det är säkert, att alla svenska
krigare endast vänta en vink, för att följa ers höghet till
thronen. Riksdagen är samlad, ständerna vänta. Det är en
tillgifven tjenare, den unge Messenius, som vill våga lif och
blod för sin herre. Det vore grymt att låta honom falla för
sitt anslag, da det blifvit upptäckt. Ett kraftfullt beslut, ers
konglig höghet, och både är han räddad och fäderneslandet med
honom, — och Sveriges krona sitter på det hufvud den tillhör”.
”Du misstar dig, Paul! Minst kan den unge Messenius
räddas, om jag begår den oförsigtigheten, den förrädiska
falskheten att verkställa ett uppror mot drottningen. Innan jag
hunnit taga hundra steg, skulle han falla ett offer”.
”Han gör det nu ovillkorligen. Och huru mycket faller
icke med honom!”
”Det sker i alla fall! Hans egen oförsigtighet har dragit
honom i snaran. Jag kan icke rädda honom. Mig återstår
endast att beklaga den stackars ynslinercn.”
”Ers höghet!
”Du kan icke förändra mitt beslut, Paul! Jag måste handla
både enligt min pligt och klokhet. En oförsigtig van kan
skada oss mer, än en uppenbar fiende, det är en gammal
erfarenhet! Min pligt bjuder mig att icke svika drottningen,
men det är med smärta, som jag dervid nödgas uppoffra en
vän. Må hans blod komma öfver honom sjelf och öfver
Ghrisiina!”
”Ers höghet, ännu én gång!”
”Nej, Paul! Låt oss qväfvas och dö, hellre än att sätta
vår ära på spel!”
Krigaren teg och förde blott silfverkannan till sina läppar.
”Vänd om till din herre, sven Tnngel, och säg honom,
att jag skrifver till drottningen. Hon skall få del af de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
