Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från en vandrande artist (med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stådes så ”slå an” som i Lappland. Du ser således att jag
Sndtligen upptäckt artisternas förlofvade land.
I Arjeploug, hvarifrån det medföljande brudparet år
taget, hade jag ritat af pastorn, en gammal man, med ett
ovanligt öppet och vackert utseende; detta väckte i synnerhet
mina beundrares förtjusning och för att göra mig begripligt
att de kände igen honom, sade de på bruten Svenska: gamle
pastor ejha! ejha gamle pastor 1
Arjeplougs prestgård och kyrka äro belägna på en udde
emellan sjöarne Uddjauer och Hornafvan och har en af de
skönaste belägenheter jag någonsin sett; midt emot gården i
norr ligger det höga majestätiska Kalkisbrut och i bakgrunden
ser man de med evig snö betäckta fjellen Kibnitzkaise och
hvad de allt heta. Straxt ända inpå prestbostållet ligger den
såkallade kyrkostaden, der Svenskhusen och Lappkåtorna ligga
i ett fantastiskt virrvarr mellan stenrösen, samt här och der
en så kallad kyrkbod, deruti Lapparne hafva förvarade sina
förnämsta kläder och prydnader, på hvilka de sätta ett
särdeles högt väide. I dessa bodar, hvilkas dörrar äro så små,
att man måste krypa dit in, göra de vanligen sin toilette,
men på bröllopsdagen är det pastorskan eller hennes döttrar
ifall hon har några, som kläda bruden. Håret, som q
vinnorna annars bära i två flätor, sammanbundna på ryggen med
ett band, utstofferadt med perlor, måste ovillkorligen vid
denna högtid läggas i lockar och på hufvudet fastes en kolossal
pjes, som skall föreställa krona, sammansatt af ”guldpapper”
samt blommor och blad af rödt, gult och grönt papper.
Dessa kronor äro gamla och tyckes mig stamma
frånRococo-tiden. Silfverkronor brukas ock, der dylika finnas, men
någon sådan såg jag ej. Med de långa lockame, hvilka
förfärligt misskläda deras redan förut mindre vackra ansigten,
se de temligen inhyses ut och när dertill kommer den höga
sil fverkragen, ser man af brudens hela physionomi intet stort
annat än näsan, som lik en oskalad potatis sticker fram
mellan pappersblommor, röda och gula klutar och silfversmycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
