Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges konstnärer och konstnärslif. Skizz af Aug. Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de dock alla om den innerligaste aktning och den varmaste
hängifvenhet för naturen, hvars trogna spegelbilder de äro.
För sina landsmän är han synnerligen kär för den sanning,
hvarmed han företrädesvis återgifver den Norska naturen i
alla dess olika nuancer, i hvilket hänseende han ännu icke
blifvit öfvertraffad af yngre Norska konstnärer.
Sedan den Norska konsten sålunda genom Dahl först
slagit rot, förgick någon tid, innan den ånyo visade några
lifstecken. Sin andra stora landskapsmålare erhöll den i
Thomas Fearnley, ett namn, som i folkets medvetande och
på dess läppar nästan är oåtskiljeligt från Dahls, emedan man
länge var van att i dessa båda se hela sammanfattningen af
Norsk konst, ehuru de till sina åsigter och sin riktning voro
mycket olika. Fearnley hade det stora företrädet för Dahl,
att han vid sitt första uppträdande på konstnärsbanan fann
före sig en på sunda principer grundad, redan till
sjelfstän-dig utveckling kommen konst. Han behöfde derföre icke,
såsom denne, börja en kamp mot det bestående, utan kunde
ansluta sig dertill och på en sådan solid grundval uppresa
sitt konstnärlifs sköna byggnad. Fearnley kom något sent
till konsten, då han förut var bestämd för åtskilliga andra
lifsriktningar. Genom en grosshandlare Andresen i
Christi-ania, som var hans gynnare och välgörare, sattes han i stånd
att utomlands söka den underbyggnad, som hemlandet då icke
kunde gifva, och såsom elev vid konstakademierna i
Stockholm och Köpenhamn sträfvade han rastlöst framåt och
väckte redan tidigt stora förhoppningar. Men väsendtligen hörde
han likväl till den Miinchenska skolan och följderna häraf
äro märkbara nog. Hans landskapsmålningar äro inga blott
och bart fragmenter ur naturen, utan utgöra vanligen ett för
sig afslutet helt; hans farg är mild, men sann och
harmonisk; af jagande efter effekter visar sig intet spår och
kompositionen är alltid, oaktadt sin elegans, uttömmande och
grundlig. Hans framställningssätt, som icke är så djerft och
energiskt som Dahls, egnar sig ej heller så väl som dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
