Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domkyrkan i Wisby af C. J. Bergman (med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekomma i det praktfulla, af en vetenskaplig kommission
ombesörjda fransyska verket: Vovages en Scandinavie etc.
pub-liés par ordres du Roi (Louis-Philippe), 55:te och 57:de
häftena. Det är från en af de sju Wisbytaflorna i nämnda
samling, som här meddelas en liten kopia. Denna tafla
föreställer utsigten från norra delen af Kyrkberget: närmast
intill och under berget ligger S:t Maria; till venster (ferom
(för åskådaren) synes en del af staden och längst bort
ringmuren med sina fastningstorn; till höger en annan del af
staden, med ruinerna S:t Lars och S:t Drotten eller de båda
Systerkyrkorna, såsom en gammal legend kallat dem, samt i
fonden udden Högklint och hafvet.
Bland de 18 större och mindre, inom och invid Wisby
murar uppförda kyrkorna — vältaliga vittnesbörd huru
Medeltidens borgare använde sina rikedomar — är S:t Maria
(som vi alltså kunna kalla ”En af de Aderton”) den enda,
som undgått förstöring och som vidmakthålles. Ehuru icke
på långt när i architektonisk anordning så öfverraskande och
egendomlig, som ruinen af Helige-Ands-Kyrkan; ej heller så
behagfull och trots alla disproportioner harmonisk, fulländad
och helgjaten, som S:t Catharina, och icke såsom S:t
Nikolaus imponerande och ståtlig genom enkel storhet och genom
den sällsamma clair-obscuren under dess höga bredvid
hvar-andra öppna, remnade eller täta hvalf; så är dock S:t Maria
genom ett visst kraftfullt allvar, genom flera sköna detaljer,
och genom olikheten af de byggnads-stihar, som här förenats,
högligen värd konstvännens uppmärksamhet. Som bekant är,
var Gottland på Elfva- och Tolf-hundra-talen en hvilopunkt
på den stora handelsvägen mellan Öster- och Vester-landet;
botgörare, pilgrimer och biskopar som från nordvestra
Europa ämnade sig till Jerusalem, kämpar och äfventyrare som
sökte sold och guld i Miklagård, Grekiska Kejsarens hof,
to-go alla vägen öfver Gottland. Varor och idéer från Byzantz
mötte här varor och idéer från Rhenländerna och England.
Längesedan har verldshandeln öppnat sig andra vägar: kara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
