Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domkyrkan i Wisby af C. J. Bergman (med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har beundrar man några chorktpor från medeltiden af utmärkt
både somnad och broderi. Pä väggarna sitta 9 kontrefeijer af
stiftets superintendenter och biskopar, deribland Kolmodiu,
psalmsångaren (Sv. Psb. 394, ra. fl.), död 1709; den här
förut nämnda Göran Wallin; Kammecker, den siste
superintendenten, död 1759; Liitkemau, den första biskopen
utnämnd sistnämnda är, m. fl.
S:t Marias kyrkogård, instängd af en stenmur (som bör
bortrifvas) och en ring af kastanjer, bokar och lönnar, är
vacker och fridfull. Numera far ingen der begrafvas. Mot
öster vid bergets fot är en bred upphöjd rabatt med
poppcl-skuggade grifter, enkla värdar och hvarjc söndag (säsom här
sed år) blomster klädda gr^fkullar. Af de 3:ue
kyrkogårdsportarna är den södra, af sa:idsten, i Renaissancens stil, rätt
vacker, och fick derföre oeksl äran att kopieras af Scholanders
pensel. Den norra är äldre, bredare, af kalksten (liksom
hela kyrkan), och ined hansealisk trappstegsformiga gaflar,
med stenbänkar inuti pä sidorna, der fordom kyrkans
privilegierade fattige suto, och anropade det förbigående kyrkfolket.
Vid golfgallret eller ”kvrk-risten" i denna port fäster sig en
gammal munkliistoria, så lydande:
Anno 1496 skedde ett järtecken i Wisby. En man som
hade rånat några af Maria-kyrkans heliga kärl och apostlar,
blef androm till varnagel belagd med kyrkans vrede och bann.
Sjelf var han i kyrkan när bannlysningen förkunnades.
Förfärad dröjde han qvar till messans slut; men när klockorna
ringde och ljusen släcktes, då smög han sig bort. Och när
han kom till norra kyi k-ristcn, då förmådde han icke gå längre,
utan satte sig ned på den låga stenbänken och hvilade mot
gallret sina domnande ben. Men då smalt jernet undan,
benen nedsjönko, och gallret slöt sig åter som en fotblack
kring hans vristcr, och der salt syndaren fastläst, till dess
att kyrkan förbarmade sig öfver honom, och presterna kommo
med reliker i händerna, med brinnande ljus, med sång och
rökelse, och förkunnade honom absolution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
