Svea folkkalender / 1853 / 2 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till den sörjande Konungen. Poem af A., med porträtt af H. K. H. Prins Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så ödets domar gåtor oss förblifva, Vi må ock söka tyda dem som bäst; Så ger och tager Han, som blott kan gtfva, Som — när han tager — gifver aldra mest. Den vissheten är nog till tröst, o hjerta! Så lid och gläds: den makt en Gud dig gett; Och vet: den högsta fröjd och högsta smärta I döden mötas och förblifva ett. Kung Oscar! din förlust är ock nationens, Se, folket sörjer — känns det icke godt! Ack, landets ve och väl är också thronens, När den som styr är mild och ädel blott. Nu kan Du se hur älskad Du är vorden, Hur han, som nyss gick bort, det äfven var; Och att den gamla kärleken i norden, Nordstjernan lik, står oförvanskligt klar. Min sångmö, teckna du Prins Gustafs minne, Ett glansrikt lif och klangfullt på en gång. En vacker vårdag liknade hans sinne, Full utaf blomdoft, sol och foglasång. Naturens ordning var hans lefnadsregel, Det goda hans kompass, och rätt hans lag; Hans själ, alltjemt på himmelsfärd: en spegel — Der skönheten intryckte sina drag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>