Svea folkkalender / 1853 / 3 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till den sörjande Konungen. Poem af A., med porträtt af H. K. H. Prins Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvarhelst han kom en ljusning rundt sig spridde, Och fridens rosor växte i hans fjät; Om verldens bifall ej han bad, ej stridde, Det sjelfmant kom — ty han förtjente det. Vid diktens källa stod hans tempel. Fanor Från vunna slag ej prydde hvalfvet der; Men sångens alla, silfverhvita svanor De sjöngo der hur han dem jemnt var kär. Ett sådant lif af poesi och trängtan Till något bättre, sjelf sig snart förtär; Dess båda vingar: aningen och längtan — De ha ej ro, förr’n allt fulländadt är. Och på sitt Phönixbål han timrar, anden, Antänder det och stiger glad derpå; Och idealet står vid himlaranden Och vinkar honom åter till det blå. Så lefde och så dog din son, o Konung! Hans död var ljuf, som din förlust var stor. Men smärtans bittra kalk har äfven honung, Drick endast djupt, ty tröst på djupet bor. Du vet det väl: här finns ej stadig lycka, Och att den vises kanske största lön, Det är att nöjd sitt kors mot hjertat trycka Och genom lidandet bli ren och skön. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>