Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En badort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ernesline, Ernestine! Du sjelfl — ropade
majorskan utom sig af förtjusning och öfverraskning.
Friherrinnan spåqvinnan tycktes dock aska ljud, i det
hon midt under den rörande scenen af återseende
deklamerade :
Din dotter tryckes till ditt modershjerta
Och slutes salig i din modersfamn.
O! salighet och fröjd förutan namn,
Som bryter i ett nu all lifvets smärta.
Och fortfor med händerna upplyflade liksom till välsignelse:
Så spår jag dig: Din dotter vare trösten,
Uti din ålderdom, skall blomsterströ
Din lefnads trånga hafomslutna ö,
Och tvinga rosor fram i sena hösten.
Ännu en omfamning. Majorskan var alldeles hänryckt,
stackars mor, men Ernestine hviskade: »Söta mamma, säg
något artigt åt friherrinnan.»
Detla sansade majorskan, som nu i ordning omfamnade
sin vän friherrinnan, hennes begge döttrar och slutligen
fröknarna Poppelstjerna.
— Hvilken skön scen, — yttrade notarien, —
verkligen rörande, verkligen högtidlig 1 Ernestine är en alltför söt
Preciösa.
— Men huru fick jag den oväntade lyckan ? —
frågade jnajorskan.
— Ack jo, min bästa vän, då jag efter min vana, för
min vacklande helsas skull måste resa till ett bad, så beslöt
jag mig att fara hit. Jag passerade Stockholm, emedan
presidentskan Poppelstjerna och jag uppgjort ressällskap, och sä
lånade jag lilla Ernestine af vår ädla tant friherrinnan
Kyp-pel. Ackl hon bad helsa. Lilla Ernestine har under resan
varit under min moderliga vård. Ack! min bästa vän, ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
