- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1853 /
26

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En badort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernesline var en vacker flicka, sjullon år gammal, med
någonting fint eller, som man säger, nobelt i sitt uttryck.
Hon var blek; blott någonting rosenrödt, som liksom
skimrade genom det hvita hullet, förrådde blomslringsperioden;
ögonen voro ej lifliga, men egde en viss vana att blicka
efter befallning, ulan alt någonsin annat ån genom sina
olika ställningar förråda de känslor som borde ultryckas. Med
ett ord, Ernesline Rolfsberg var vacker, behaglig, men
något stel.

— Och hur länge få vi den äran att se mamsell här?

— yttrade notarien.

Ernestines läppar tycktes darra vid ordet »mamsell», men
hon svarade med en lätt suck: — Ack min goda
grand-tante friherrinnan Ryppel har ej gifvit mig mer än fjorton
dagars permission. Yi skola sedan göra en liten lur till
utlandet.

— Åh bevars, utrikes! — ropade notarien, som ej
ana-* de att man ej brukar såga »utrikes», utan »i utlandet»; —

en dylik resa måtte vara bra intressant.

— Men också ganska fatigant, — sade Ernesline; —
. de beständiga förströelserna trötta slutligen. Ack goda tant

förlåt, — yttrade hon hastigt till friherrinnan Tornérkrans, —
jag glömde alldeles . . .

Med dessa ord skyndade hon med ett: »ursäkla» från
notarien, hvilkcn just nu som bäst funderade alt hitta på
något intressant.

— Hvad, älskade Ernestine? — blef friherrinnans fråga.

— Ingenting, goda tant! Jag ville blott komma ifrån
den der tråkiga menniskan, vår lilla stads snille, vår Adonis,
Apollo och allt i allo. Han år alldeles odräglig.

Friherrinnan smålog och klappade Ernestine på axeln.

— Man måste la seden dit man kommer. Men bästa
Ernestine, tala litet nu med mamma, det ser så bra *ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1853/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free