Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - En främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J?t» Främmnnde.
Under Erneslines sång blef Emma vinkad af en piga.
Hon försvann, och de af gästerna, som märkte det,
förmodade, för alt ordna någonting i hushållet.
När Emma kom ut i tamburen stod der en yngling,
som vänligl och gladl sade: — God dag, mamsell Emma;
känner Emma igen mig?
Emma belraklade honom ett ögonblick. Hon
rodnade lindrigt, då hon i den vackra manliga gestalten tyckte sig
igenkänna en ungdomsvän.
— Är det ej du, Axel? — sade hon småleende och
räckle honom handen.
— Jo, mamsell, just jag, — inföll ynglingen glad. —
Och vet mamsell Emma, alt jag har funderat hit och dit
hur ni skulle se ut. Kors, mamsell är stora flickan och lika
beskedlig och god som förr, det ser jag; jag ville bra gerna
råka majorskan för all tacka henne för sist.
— Del skall glädja mamma, — sade Emma; — stig
in, käre Axel!
Ynglingen och Emma kommo liklidigt in i rummet, der
hela socicleten samlat sig kring Ernestine för alt, så godt sig
göra läl, uttrycka sin förtjusning; ty det brukas så bland
bättre folk.
Sannerligen all säga hade de goda fruarne haft hjerlans
tråkigt, i synnerhet etl par, som då sången begyntesjust som bäst
afhandlade def i småslädernas konversation vanliga
samtalsämnet: (jcnslefolkcl, pigorna, som man påstår nu i flera
mansåldrar beständigt blifvit sämre, slurskare och lalarc, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
