Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Öfverläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om huru svårt det ofta jr för hennes stackars mor — och
det gläder mig; hon bör få njuta sin sorgfria ungdom.
— Ack ja, det bör hon, — sade Emma och tänkte
efter huru saken skulle kunna bjelpas. Ilon hade blolt en
önskan, den att se sin mor glad, alt ställa allt så all
faltig-domen för henne ej skulle kännas tryckande; men nu i
frågan om möbeltyget var det svårt alt hilla på råd.
— Nu har jag del, — ropade hon slulligen och
hennes goda ljusblå ögon strålade af fröjd, — nu har jag del.
— Hvilkel?
— Möbeltyget, mamma!
— Möbeltyget, men . . .
— Jo ser mamma, jag har ju litet gammalt guld, som
jag fått till skänks af mosler Hedda i lifstiden, en
söndersliten halskedja och clt par ofantliga örhängen med pendanler.
— Och sedan?
— Dem säljer jag. Herre Gud! de ligga som elt dödt
kapital, jag gör ej med dem. Vi ha ej råd all arbeta om dem.
— Men det är ändå skada — menade majorskan.
Astundan alt få vackert möbeltyg och all visa Erne-
slinc att det ej var fattigdom, ulan endast sparsamhet, som
hittills hindrat majorskan alt modernisera sina möbler, gjorde
att alla betänkligheter veko.
— Men nytt forlepiano, det bli vi ändå ulan, —
suckade majorskan; — men, — tilläde hon tröstande, — det
är ej att tänka på, då vi blott ha fjorlon dagar på oss.
Sagdt som gjordt. Det gamla guldet såldes och blef
innan dagens slut förvandladt i elt alldeles modernt storrosigl,
rödt och hvilt möbellyg och en ny matla framför soffan.
Ernestine fick välja och menade på alt sjelfva tant
Ryp-pel skulle afundas mamma ett så vackert lyg, fastän hon
»nyttjar siden», som likväl var mera »durabelt», något som
den beskedliga flickan ändå tycktes respektera till och med
hos en modevara, hvars vårde försvann spårlöst vid första nyck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
