Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorgebarnet. Genremålning af Onkel Adam - Blommorna och Polkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blommorna o el* M*olkat%.
— Vet du hvad, Axel, •— sade fru Erman några år
derefter, — mamma har blifvit bättre till sinnes. Hon har
fått en lång litania från Ernesline. Nu är mannen bättre,
nära återställd, fastän han ser ut som ett benragel.
—- Jaså; åh, det tycktes vara fallet från början, der var
ej mycket, att ta; sjelfva anden tycktes en smula
hop-krumpen.
— Men Ernestine är förtviflad. »Den enda lyckliga och
glada dag af hela mitt äktenskap var min bröllopsdag»,
säger hon.
— Gudi lof, vi kunna säga tverlom, — afbröt henne
mannen; — den enda tråkiga dag jag haft under
äktenskapet var bröllopsdagen, den var alldeles superbt ledsam.
— Ja du, det må du väl säga. Emellertid så har nu
mamma allt beqvämare och bättre än förr, men jag kan ej
fa henne till alt se dig.
— Nå så likgodt, jag har sett gamla fördomsfulla
gummor nog i mina dagar; men hvad utgör nu din systers
för-tvillan, sedan hon fått sin juvel hel och färdig igen?
— Jo du, han målle vårdslösa henne.
— Jaså, är visan den; kanske han kurtiserar andra?
— Ja, gudnås,
— Nej gudskelof, det bevisar att karlen blifvit frisk igen.
— Ernestine talar om alt hennes vakor och hennes
uppoffringar blifva lönade med otack.
— Jag begriper icke hvarföre han skall tacka för att
hon vakade ut sig på assembléer, då han låg sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
