Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - II. Knaparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
tedes »knaplexan» tit bttartfin, hviHréi den troligen
bekommit af det förhållande, att’den, såsom provinsens då
varande högsta läroanstah, företrädesvis besöktes af de adliges
söner. De båda ynglingarne voto tissetligcn redan nära si!t
tjugonde år; men detta var ej särdeles hög ålder bland
då*-tidens djekndr, hvilka kanske ofta redan i de lägre klasserna
uppnått em änmi högre. Lasste1’Larsson och hatW vän hade
också för si» lid anseende äf att ’ vara rätt försigkomna i de
stycken, sbm då voro föremål for den offentliga
undervisningen*. De1 hade alltså redéta gjort närmare hekönfskap med
både latinet och grekiskan och voro ej heller oförfarna i the-1
ölogién och rhetoriken. I muéiltfén också ielt ’ af dén
tidens läroämnen, — var unga Lars dock tängt öfverlägsen ÖS*
väl Staffan som öfrige kamrater, och hans färdighet att
hand-tera lutan var känd långt uftim Skara.
Lars hade ett eldigare lynne än hans vän, var af
nalu-ren äfven begåfvad med skönare anletsdrag; men i slyrka
och vighet voro de jemngoda. och’ hade gemensamt rykte för
att i broltande och andra kjoppsöfningar vara de käckaste i
staden.
En vacker lördagsafton fram i Septeuabqr. gjftjrdc 4o
båda vännerna, enligt vana, en luslvandring utom staden;
och valde de dervid den väg, som förbi Skara källa leder
norrut.
Uppkomna på höjden af Skaraberg — den landtås, från
hvilken man på delta håll först får någon vidsträcklare
ut-sigt — stannade de, för att, en)igt gammal vana, någon stund
taga landskapet i betraktande.
I närmaste dalen nedom dem sågs på föga afslånd
Åsa-ka kyrka; men när blicken derifrån gick vidare öfver den
skogsbygd, som ulbredde sig åt det gamla Husaby fill,
stannade den slutligen med välbehag vid Kinnekulle,
Westergöt-lands oförgängligaste skönhet. ? . ; ■ ,i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
