Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - III. Serenaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intill slottet en trädgärd, omgifven af en lemligen hög
stenmur. Mot denna styrde våra nattvandrare sin färd.
— Hur högt kan det vara dil upp? — frågade Lars
sin vän. » r
— En fem, sex alnar kan jag lycka.
— Lät oss då bewOtea liast I
En sådan blef snart funnen vid gafveln af närmsta hus,
och derméd”för*e«W* lågade de■ hastigt met’nttiren; ■ ; •
Lars, som tills na halft sitt luta- gtimd. underikappan*
leninade dotma för ett ögonblick ät kataralen och besteg der-i
efMr"ihed lilthet »Äten, hrtrifrin Ilan strax låttrtog siU
iÄstroment.""* ’"••v ■ ■ - ’ .tMtts» v. ..m -n.j .» .,
Men när åndtligen båda två UefanM»sig deruppe, drogs
stege» efter dem öfver inuren ochstopples- sakta nod ål
träd-gMbtridiA. ■’ ■ i » .»> • -i • ■ - :
Lars Knape steg nu ensam ned och tillhviskade Staffan,
att förhålla sig stilla på sin plats, att återvägen måtte bli
säkert betäckt. ’
— Kom ihåg, — sade Staffan å sin sida, — att d»
håller dig ufefler södra väggen och stannar under första
fönster du anträffar på andra sidan Om tornet.
— Godt, — svarade Lars, — jag skall nog hitta dit.
— Lycka tilll
Den trädgård, der Lars nu gick fram, hade icke, som
en af nutidens, någon synnerlig rikedom på läckra frukter
eller sällsynta blomster; den var som tSoo-talets trädgårdar
i allmänhet på sin höjd försedd med ■ -ett och annat äppelträd,
några vinbärsbuskar och rosenhäckar; men deremot vaggade
ståtliga kastanjer der sina kronor för vinden och slodo jemle
doftande lindar värnande mot sol och regn.
Dold af den djupa skugga alla dessa träd utbredde,
kom knapen med sin luta på armen lyckligt och väl till det
, anvisade mötet; och huru slor var icke bans förtjusning, når
han i det förutnämnda fönstret såg ett ljus glimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
