Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - III. Serenaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H*n tyssMdt ett OgooMM åt >11*: håM. fatet Ijod
förnams, ej elt tecken till någon mensklig varelses nlrvaro i
grannskapet. ! v tj-
Dä grep han djerft i latMistlrängar, farst helt sagta,
men dcrefter härdare, att ackorderna ljudligt och klart tonade
mot höjden. , »
Ulikring kongshuset föubief allt i, fredlig stillhet som
förnt; men é«rifpj>«t,.4ttiilj#seti’blåttile, tyckte ynglingen sig
(Srmårka, att någon varelwsnkta nårioade tig till fönstret; och
i nista ögonblick rar åfven der mörkt som i de öfriga
slotts-(önstren. »Hon harthört mig, liun Ijssnur», linku yaglingen.
»Nävål, jag vill nu påminna henne om fordna tider, och hon
akall hår. få höra den risan, sam jag sjelf diktade, medan
jag var på Ölslorp.»
Och nu sjöng han, ackompagnerad af lutan, följande:
Ung Ebba sä bette den vånaste mö;
För liljor och rosor;
Hon svor för sin älskling att lefva och dö.
Så lungt år att svikas.
Och ungersven for på det villande haf;
För liljor och rosor;
Jag glömmer ej mö’n, förr’n jag lägges i graf.
Så lungt år att svikas.
Så kom han tillbaka till jungfrunes gård;
F4r liljor och rosor;
Ung Ebba stod klådd uti silke och mård.
Så tungt år att svikas.
I krona hon slod der just nu såsom brud;
För liljor och rosor;
Hon stod der så stolt i sin pråkliga skrud.
Så lungt är att svikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
