Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Knape. Historisk-romantisk skildring af Max. Axelson. (Med en lithografi efter Wahlbom) - VI. Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lofvande grönska slodo åkerfälten, sina odlare till fröjd och
gamman.
Sol och vårvind smekte vänligt de menniskor, som i dag
voro ute i Guds fria natur; och icke underligt således, att
Lars på Bane valt detta förträffliga tillfälle alt göra en ridt
nedåt Edsvära och Algustorp, på hvilka båda ställen han,
i och för sitt landlbruk, hade ärenden alt ulrälla. Han var
nemligen ännu icke fullt återställd från det sår, han i
striden mot jularne fått, utan bar sin dyrbara högra arm i band;
och såg man något efter, varsnade man äfven lätt elt bredt
årr, som sträckle sig elt godt stycke uppåt hans hals.
Redan tidigt på eftermiddagen var allt hvad som
föran-ledt resan till fullo ulrälladt, och vår man begaf sig då
oför-dröjligen på hemleden. Jusl som han nu från
Algustorps-vägen skulle vika ulaf in på den landsväg, hvilken emellan
Larf och Wånga löper fram öfver den så kallade
Algustorps-heden, såg han lill venster om sig en ryttare från
Larfs-hållel komma framtrafvande öfver den bro, som just här
förer öfver Lidan. Han såg dock icke vidare ditåt, utan tog
helt bekymmerslöst den kosa, han nyss ämnat, och befann
sig sålunda snart ensam med sina tankar på den ödsliga
ljungheden. Men den andra ryttaren, som nyss på bron
endast ridit fram i vanligt traf, lät sin häst slrax derpå
galoppera och upphann sålunda inom få minuter Lasse Larsson.
— Vänta, bonde! — ropade han, men icke med en
sträf eller barsk stämma, som tycktes pocka på lydnad, utan
med en klar, välljudande röst, som på den tilllalade gjorde
ett angenämt intryck och kom honom alt med nöje uppfylla
främlingens begäran.
— Gerna vill jag vara er lill nöjes i det; — svarade
Lars glädtigt, — men då måsle ni också sjelf rida
långsammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
