Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insurgentarméens angrepp på Fredriksstad den 29 September—4 Oktober 1850. (Med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fler borgare ån soldater blifvit träffade af fiendens kulor, och
man ville derföre fråga generalen, huruvida han kunde
svara derför, atl en fredlig stad blefve nedskjuten, ulan att något
mililäriskt resullat vore att vånta. Budet bevärdigades icke med
något svar, ehuru hvartenda ord i skrifvelsen var en sanning, ty
de arma stadsboernas elände var gränslöst, barn, gubbar,
qvinnor träffades af Willisens granater och blefvo dödade
eller sårade; redan under första natten hvimlade vägarne af
flyende; qvinnor, barn och ålderstigna vandrade ifrån sina
hem i förtviflan, medan de friska och kraftfulla af
befolkningen ännu sladnade qvar för att biträda vid släckningen.
Några funno en tillflygt i de kringliggande byarna eller i
Husum; andra måste under denna kalla lid af året
tillbringa nätterna under bar himmel; allt hade förlorat sitt värde
utom lifvct. Äfven danskarnes skansar ledo ansenligt genom
beskjutningen, men likväl icke så mycket som man kunnat
tro. Kulorna fastnade i den lösa jorden; bomberna och
granaterna släcktes. Soldaterna lågo oförskråckte bakom
skansarna; de hade elt orubbligt förtroende till sina officerare,
de vande sig småningom vid farorna och fördrefvo tiden
på bästa sätt, åto, spelade kort och pratade. »Så länge vi
äro här, skall Tysken inte komma in i Fredriksstad, om han
an har på sig Tanns slöflor, med hvilka man kan vada
öfver Eidern», hette det ibland dem. Halfva styrkan var
alltid i skansarna, och här bildade soldaterna de löjligaste
grupper. De hade spänt upp paraplyer som tålt; de insvepte sig
i gamla kappor och hästtäcken, till och med i
fruntimmers-kappor och shawlar för alt derigenom trotsa nattkylan.
Många exempel af kallblodighet och mod förekomma.
En bomb föll ned strax bredvid det rum, der Helgesen
frukosterade med sina officerare; bordet blef öfverhöljdt med
sand och dam. — Nu ämna de skurkarne hungra ut oss, —
utbrast han; — de förderfva ju maten för oss. En
annan bomb föll ned i den s. k. qvarnskansen; en soldat, som satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
