Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insurgentarméens angrepp på Fredriksstad den 29 September—4 Oktober 1850. (Med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ryggen mot bröstvärnet, slungades i en båge ser
alnar genom luften; ban reste upp sig helt trankill, kände på
sig, fann sig oskadd och yttrade: — Den der gunstig
herrn var verkligen anständigare än hans kamrater i
allmänhet bruka. — De oupphörliga ansträngningarne kunde icke
annat än uttrötta karlarne, som hela dagen stodo på sin post
och måste använda nätterna till att reparera de under dagen
lidna skadorna, hvarunder de ofta stodo i dy till knäet och
sågo ut, som hade de blifvit uppdragna ur en lergrop. Men
knappt någon trötthet förspordes; och ofta, när artilleristema
fingo tillåtelse att hvila en stund, hörde man dem svara:
— Tackar ödmjukast; ännu stå vi väl ut en stund till 1
Fredriksslad stod i lågor eller låg i ruiner; de
starkaste byggnaderna darrade på sina grundvalar, dörrklockorna
rörde sig af sig sjelfva, dag och natt speglade sig lågorna i
kanalerna, hördes jemmerrop från husen, hvilkas invånare
voro i beständig lifsfara. Sprutorna upphörde snart alt
arbeta; invånames förtviflan och förbittring hade stigit till
otrolig grad. — För Guds skull, — ropade en judisk flicka till
Helgesen, — för Guds skull, håll ut här och släpp icke in
de blodhundarna i staden! — Med dessa ord föll hon
honom om halsen och kysste honom. Invånarne flydde från
det ena stället till det andra; en tid hade de flesta samlat
sig i katholska kyrkan; men snart var icke heller denna
säker, och nu utvandrade befolkningen i skaror. Magistraten
gaf kommendanten elt skriftligt betyg, alt, om någonting
af invånames egendom skulle saknas, sådant icke skulle
läggas Danska arméen lill last. Magislratspersonerna togo ett
rörande afsked af danskarne: — Om ni också nu skullen
bli Ivungna all draga er härifrån, — sade en gammal
råds-herre, — så kommen lillbaka när ni viljen; jag vill vara
dansk med er och aldrig bli tysk mer. — På flera ställen,
der ett hus stod tomt, voro rummen lemnade i sin vanliga
prdnipg, blomslerkrukor stodo i fönstren, uppslagna böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
