Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvandrarens Visa, af Onkel Adam. (Med träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sätter mig på skeppet med hustru min så kår
Och lilla gossen, som kom till i våras,
Han vet ej af det minsta hur bort det Qerran bår,
Och ögat ömsom ler af fröjd och tåras.
Jag tröstar hustrun kåra, är sjelf båd’ frisk och glad;
Jag har en ringa penning och så ett tidningsblad!
Ack! fattig man ej vet hur lätt han dåras.
Men när liksom en skugga vid himlabrynet hän,
En dimma endast finnes qvar af stranden,
Vi uti stilla böner då böjde våra knän
Och vinkade ännu farväl med handen.
Förr visste vi ej huru det uti lyertat sved,
Att se det gamla Sverige i hafvet sjunka ned;
Hur ondt det gör att slita sönder banden.
Ill. G. WAHLBERG. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>