Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvandrarens Visa, af Onkel Adam. (Med träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu står jag ensam åter — de kära har jag mist, .
Min ande kämpar och min kraft är bruten.
Jag stapplar fram mot döden i fattigdom och brist,
Man ser mig ej, och hvarje dörr är sluten.
Ty de, som slitit ut mig, de hafva mig förglömt
Och tomma skalet trampas, se’n kraften ut man tömt;
Mitt värde endast gällde för minuten.
Var jag ej fri der hemma? Och hade jag ej jord
Att odla upp allt med min plog och spaden?
I kyrkan fick jag höra det rena Herrans ord,
Och allt var mitt, det lilla som jag hade.
Vid bäcken uti skogen jag lekt så mången gång;
Om morgonen jag väcktes af lärkans raska sång,
Men jag förstod ej då hvad foglen sade:
”Du gräfvcr ej opp lyckan ur bergens hårda barm,
”Och när du jagar henne — lam blir vingen.
”Du hennes röst ej hörer i verldsbestyrens larm,
”Om så du far kring hela jorderingen.
”Men uti fosterlandet, på låga torfvan der,
”Vid stugan står din lycka — fastän hon liten^är,
”Fastän hon ses och prisas utaf ingen.”
 |
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
