Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Platens Monolog. (Poem af Albano)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Platens Monolog.
Plateit (<betraktande verldtgloben).
Der ser jag Östersjöu, och på dess strand
Czar Peters stad uppstigande ur träsket,
* Med gyldne dömer, prunkande palalser,
En thron åt lyxen och åt rofbegäret,
Hjertpunkten af ett nytt, gigantiskt välde,
Djerft, stolt och tryggt i känslan af sin makt.
Der ser jag Nordsjön med det gamla England,
Den stora krämarboden, der ett folk,
Till antal ringa, dock beskattar vcrldcn
Och ger exemplet, huru mensklig kraft,
Som är sjelfständig och som hyllar ordning
Samt rätt förstår att hålla fast tillsammans,
Ej blott i handlingar, men i principer,
Kan trumfa sig till mensklighetens aktning.
Emellan dessa länder fick du plats,
Mitt fattiga, men fria, kära Sverige,
Ej för att blifva bådas skiljemur,
Men sambandet emellan dessa stater,
llur har du dragit fördel af den platsen?
Omkring oss blomstrar handeln; hos oss blomstrar
Blott fattigdomen; hvarfor, jo, emedan
Vi sofva tiden bort, och framförallt
Att vi ej inse vigt en af vårt läge.
Ilär sitta vi med armarna i kors
Och se Europas alla handelsflottor
Gå oss förbi; hur våra egna skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1854/0160.html
