Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosterlandskärleken, skaldeförsök af F. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Eskimån, af köldens pilar stungen,
Bland sina isar älskar dock sin nord!
Det finns ej öken som ej är besjungen
Af sina vilda söners brutna ordl —
Det finns ej torfva, huru knapp och mager
Som icke hemlandskärleken gör fager!
All annan kärlek, när den glans försvinner
Som känslans förstling föremålet gaf,
I denna enda allf återfinner
Om ock de myllats djupt i mörkan graf!
Här barnet åter modersfamnen hinner,
Här ynglingen den mö han tjusats af,
Och mannen återknyter brustna bandet
Af allt det kära — uti fosterlandet!
Hell dig! du ädlaste bland känslor alla,
Du varma kärlek för ett fosterland!
Må slappa själar, för det sköna kalla,
Bele och håna fritt din helga brand;
Må gerna deras ljumma känsla svalla
Som nyckfull våg mot första, bästa strand,
Och kalla jorden all — den vida ringen —
Sin fosterbygd––––de äga likväl ingen!
Ty den, hvars hjerta icke mäktar bära
En känsla för den jord som fadrens var,
Den som ej fröjdas åt dess makt och ära,
Ej gråter vid den skymf det lidit har!
Soin ej är lycklig när han är det nära,
Och bittert hemsjuk när han fjerran far .—
Den är bj värd att finna i dess sköte
En fridsam graf, vid sista timmans möte! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
