Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosterlandskärleken, skaldeförsök af F. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I norr och vester, nere nti dalen
Slår hammarn sina dofva sias; med lust
Skönt öppnar liljan mjellhvita pokalen,
Och eken står mot stormarne sin dust;
Oclj vid hvart steg uti dc gamla bygder
Ses forntidsseder vakta tro och dygder!
Det veka missmod all sin udd förslöar
Mot våra furuskogars friska vind,
Och klara såsom himlen, tusen sjöar
Beskuggade af björk och alm och lind,
Utbreda sina blomsterkrönta öar
I solens sken! — Mau måste vara blind
-För att ej finna att vår bygd i norden
Är rikt af himmelen välsignad vorden.
Allt hvad’en yppig fantasi kan bilda
Vi återfinna ju i fadrens lands
Vill vekhet du5 Se då på denna mildB,
Matt solbelysta blomsterstig vid straud;
Oeh vill du kraft? Se dessa klippor vilda
Som stå och spegla sig vid forssens rand! —
Och vill du poesi? Se detta eden,
Der hvita kyrkan skymtar fram bland träden.
Och om du, trött vid menskorna och verlden,
Vill ensam vara med dig sjelf och Gud,
’ Upp emot polen styr deu djerfva färden,
Der himlen rodnar i sin norrskensskrud,
Der lappen flyttar kring den enkla härden,
Och vallar renarne vid sångers ljud —
Der solen slumrar dagar, veckor flera,
Tills, fullsöfd, slutligt hon ej nedgår mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
