Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Münster och Osnabrück (ett hittills otryckt stycke af Gudmund Silfverstolpe)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vana skimmer, som vid lyrans klang
all verlden och allt lif så skönt förklarar,
kan du förstå den gudalika hägring,
som tyder jords och himlars sammanhang
och höjer oss till det som evigt varar?
Förstår du då mitt lif? en flägt af vinden,
en drill af trasten i den gröna linden,
solstrålens dans bland grenarne i lunden,
en suck från svanen i de blåa sonden,
en offerrök utaf den helga flamman,
som viger menniskor och andar samman.
När sången ljuder till de gyllne strängar,
mild, som ett doft af fagra blomsterängar,
och dallrande, som echo öfver vågen,
och diktens Gud i rosenskyn sig svingar
och helsningar från stjernelanden bringar;
då väckes till det första hemmet hågen,
då gläder anden sig att ega vingar,’
hvarpå, en gång förlossad utur gruset,
han jublande skall ila upp till ljuset.
Goims.
Du målar fasligt ljust.
Anima.
Förstode dn
I
att sångens lif är fridlyst, att ännu
förståndet med skalperknif ej fått röna
naturen af det eviga, det sköna,
förmådde du med andaktsreuadt öra,
den höga genieverldens toner höra,
liksom Pythagoras sägs hört en gång
de höga sférers klara vandringssång,
då hörde du de dolda qväden sjunga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
