Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oliveblad till de Unge, af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klimat, som i så fall är synnerligen lugnande. Tro mig —
»vida hafver jag farit, och många ting hafver jag erfarit;
men en älskare, som slutat sitt lif af kärlek frivilligt eller
genom en af försmådd kärlek uppkommen sjukdom —
hafver jag aldrig skådat.» En hel hop af försmådda
älskare har jag varit, bekant med; men de, som varit allra som
olyckligast, ha svurit och lamenterat, så att murarne kunnat
remna, ha i desperation på hemresan örfilat opp hvarenda
hållkarl och tröttkört hästarna; men dervid har det stadnat.
Andra åter ha tagit olyckan som kloka, tidehvarfs-enliga
män och friat till en annan, som haft något när samma
förmögenhet, eller till någon, som sett så der pass bra ut som
sjelfva det första föremålet.
Att det går så der lyckligt, ha de goda karlarne Er
uppfostran, bästa flickor 1 att tacka för. Fordom kunde äfven
en ung flicka få visa, att hon hade ett eget lynne, en egen
karakter, ett eget hjerta och hufvud.
Det är ändå det der hjertat man vill ha reda på, det
är den inre menniskan man kan älska så innerligt, att man
vill dö, om man ej vinner henne. Vackra flickor, talangfulla
flickor finner man tämligen ofta — ja (jag hade nära sagt
Gudnåde oss!) alltför ofta — rika flickor också i samma mån
handel och näringar florera. Alla dessa äro sig emellan
tem-ligen lika, de äro, ingen af dem, någonting alldeles ensamt eller
oförlikneligt. Det, som nu skulle skilja dessa yttre likheter,
vore en smula karaktér; men hela Er uppfostran går ut få
att utplåna alla yttre kännetecken af någonting individuelt
hos Er — och ändå han J alla hvar sitt lynne, hvar sin
karaktér. Men J måste alla vara svarfvade efter samma
modell, alla skola älska musik och spela piano, alla måste
förtjusas af moderna poeter, alla måste tycka om romaner, alla
måste vara vänliga mot alla, låta blicken stråla lika varm,
då Ni talar med ett gammalt Kammar-Rätts-Kåd, som då
ni talar med en ung hygglig karl, han må då vara civil
Svea. 1859. C’r,r>nir7
Vj OOv Lfc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
