Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af J. M. Crusenstolpe - Anders Peter Sandströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Oscar, som — särdeles i början af sin
regering — fastade mycken uppmärksamhet vid allmänna rösten,
utnämnde samma år han uppsteg på thronen, Sandström till
landshöfding i Jemtland- I denna egenskap utvecklade han
verksamhet och kraft, oftast af helsosamt inflytande på det
allmänna, men icke alltid i den liberala anda han eljest lät
påskina. Han ville ej förstå sig på hinder och motstånd
vid sina förehafvanden, föresatser och beslut: då han ej
kunde öfvertyga eller öfvertala, kufvade han gerna med
maktspråk, och der dessa voro fruktlösa eller oanvändbara,
tillitade han intrigen; ty äfven för denna lämpade sig jians
naturliga fallenhet.
Knappt hade han hunnit blifva varm i kläderna som
landshöfding, då han två år derefter insattes till
ordförande i den komité, som skulle uppgöra förslag till
be-skattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenklande. Han nedlade på detta arbete mycken möda,
mycken förmåga och mycken förtjenst. Belöningen blef ett
adels-diplom — det första Oscar I låtit utfärda.
Mars-uppträdena i Stockholm 1848 — en dyning efter
Februari-revolutionen i Paris — föranlät konung Oscar att,
med undantag af civil-ministern, totalt förändra sin
råd-gifvarepersonal, och i det ny-bildade April-kabinettet
anförtroddes finausportföljen åt Sandströmer.
Till uppgift för sin statsmanna-verksamhet syntes han
bafva gjort det gamla Sveriges omskapande till ett
splitternytt, under förutsättning, vällorståendes, att sjelf få styra
det efter sitt sinne.
Flera missbruk i förvaltningen upptäcktes af honom,
afslöjades och afskaffades; men han sköt äfven stundom, i
sitt nit att reformera, förbi målet och tycktes alldeles
glömma, att sjelfva lagen hyllar och hägnar »landssed, som ej
har oskäl med sig.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
