Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af J. M. Crusenstolpe - Gustaf Henrik Schwartz - Robert Edvard Bruce (Bey)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville använda (or sina ändamål; men log ej sällan i mjugg
åt dem, som allt för godtroget litade på hans uppriktighet.
Vid sin död den 2 5 Mars sistlidet år var Schwartz
äldste ledamoten af Vetenskaps-akademien, äldste arbetande
ledamoten af Landtbruks-akademien, ledamot af
Krigs-Veten-skaps-akademien, af åtskilliga in- och utländska vetenskapliga
och industriella sällskaper samt Biddare af Nordstjerne-orden.
Rebert Edvard Bruce (Bej).
, Om denne Svenskars, Engelsmäns, Spanjorers, Turkars,
Fransmäns och Polackers landsman, född i Sverige 1802,
kunde skrifvas en, roman, som dock blefve ren historia och
en biografi, som vore fullständig roman, i begge fallen af
kittlande interesse. Bedan den omständigheten, att han i
Halfmånens tjenst — om ock till icke ringa del genom sin
frejdade svåger, ryske Envoyén baron v. Brunows bemedling
— uppsteg till värdigheten af Bey, gjorde honom bland oss
minnesvärd. Taflan af hans äfventyrliga lefnad och växlande
öden kan ej inrymmas inom ramen af dessa utkast. I sin
ungdom bildskön, var han städse det täcka könets gunstling,
bevisadt af hans många giftermål, som dock icke alla blefvo
lyckliga för någondera kontrahenten, och af hvilka ett
förknippades med så vidunderliga resultater, att till och med
perspektivet till Botany-Bay framskymtade i denne Bobert Bruees
lefnads kaleidoskop. Tilltagsen, oblyg, företagsam, beslutsam
och lättsinnig, bar han lifvets bördor, utan att digna, utan att
misströsta — och de som föllo på hans lott voro likväl ej alla
af det lättaste slaget. Modesti var just icke hans hufvuddygd,
dock på bildningens område intog han en ganska anspråkslös
plats. Deremot innehade han den främsta — här i landet,
åtminstone — som magnetisör, i hvilken egenskap hans
fallenhet var obestridlig och hans förmåga ej endast stor, men
vid mer än ett tillfälle äfven lyckosam och välgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
