Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af J. M. Crusenstolpe - Carl Johan Wahlbom (m. lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den uppmuntran, som i eget fädernesland vederfors
denna sällsynta talang var antagandet till Hof- och
Historiemålare, vice Professor och slutligen Professor för teckningen
vid Fria Konsternas Akademi.
Professor Wahlbom gjorde ännu en Eom-resa, och sista
gången han lemnade Sverige blef det för att icke mer återse
sitt älskade fosterland. Det var kanske en oförsigtighet att
han plötsligen afrakade sitt skägg, som han länge vant sig
att bära. Man tillskrifver denna hastiga förändring en
uppkommen värk i käken, hvarpå efter någon tid följde ett
slaganfall, som bröt hans kroppsstyrka och lade honom på
sjuksängen. Sina sista dagar upplefde han i London, der han
uppdrog vården af sin bräckta helsa åt sin fordne kamrat
i Lingska gymnastiken professor Georgii. Men professor
Wahlboms timglas var utrunnet och vid vårens annalkande
1858 inslumrade han i den eviga sömnen.
Hans fruktsamma pensels mästerliga alster öfverlefva
honom och hans .samtid. Afven den lithografiska pressen
har att berömma sig af hans verksamhet. Teckningar till
Asarne — ett everldligt minne af hans beundran för Ling
— lithografiskt album; 6 häften Fosterländska bilder, med
text af Nicander; bidrag till Mellins museum för
naturvetenskap och historia, o. s. v. bevittna på en gång professor
Wahlboms flit och hans snille.
Hjertats och skaplynnets egenskaper voro hos honom
lika värderika, lika älskliga som hufvudets. Anspråkslös,
som det höfves en stor talang, blid och skämtsam i sitt
umgänge — han skref till och med lediga och roliga vers
— redbar i sitt väsende och sina förhållanden, förvärfvade
han öfverallt vänner och bibehöll den genom sin trofasthet.
Som menniska lefver han hos dem i kär hågkomst; som
konstnär i efterverldens.
—ns—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
