- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
24

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Westgötabygden. Några dagars resa, beskrifven af förf. till Sjöjungfruns Sagor. (Med 5 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U

»tösa pä syältera» och komplimenterade oss med det hvita
bäret fladdrande för vinden.

Emellertid var den fattiga qvinnan mera upplyst än jag
väntat mig.

— Har ni inte ondt af spöken, ni, som bor så tätt
inpå den gamla kyrkogården? — hade jag frågat henne.

— Hå, nu för tiden finns la inga andra spöken än man
gör sig sjelf, — svarade hon.

Den förutnämnde stensättningen, till hvilken vi härnäst
kommo, var särdeles omfattande och belägen på en höjd
med vidsträckt utsigt åt alla sidor. Hällarne voro icke
försedda med runinristningar, men höllo gemeuligen en och en
half manslängd i höjd. Några låga kullfallne på marken*).

Åtskilliga ättehögar voro här synbarligen uppkastade.
Vid gräfning- i en af dessa sades man hafva påträffat en
urna, innehållande aska och ben, samt en flintknif. Närmast
bebodda hemman var byn Pölene.

Längre utsträckte vi icke vår vandring, ty det led på
tiden, att ett lokomotiv skulle passera från Wargårda till
Hanås, och kunde jag möjligen få fri resa med detsamma.
Vi återvände öfver tufvor och ljung under lifligt samspråk,
dervid äfven anekdoter och folksägner kommo på tal. Min
lättfotade cicerone berättade mig bland annat, att
landtmä-tare af allmogen häromkring, betecknande nog, kallades
»tuf-vetrampare» och »tufvehoppare». Jemväl förtalde hon mig
en sägen om ett i närheten af Herrljunga befintligt berg,
som burit namnet Herrberget, men fått detsamma förbytt
till Härberget efter en derstädes levererad drabbning,
hvar-vid herrarne visat sig fega. Man jemföre denna sägen med
historiens vittnesbörd om Folkungarnes nederlag vid Herre-

*) Man vill antaga, att kristendomens ljus först blifvit upptändt i
’Westergötland. Derföre voro kanske dessa hällar predikoetenar,
inom hvilkas omkrets gudstjenst hölls, innan kyrkor blefvo byggda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free