- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
26

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Westgötabygden. Några dagars resa, beskrifven af förf. till Sjöjungfruns Sagor. (Med 5 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Banken är p& ömse sidor förskansad med väldiga stenar,
för att ega sammanhållning och säkerhet. Bragtes man här
ur skenorna, vore döden ögonblicklig.

Vid Foglavik kopplades en hop vagnar, lastade med
sleepers, framför lokomotivet. Just som vi stannade nedom
Hanåsen stjelpte en af dessa vagnar. Vi voro likväl d&
lyckligtvis i trygghet.

Jag tog nu farväl af ingenieur W., som vidtalat
bonden i Hanåsen att skjutsa mig till Kjeddabo, närmaste
gäst-gifvaregården. Bondhemmanet låg, såsom redan namnet
antyder, på en höjd. Härifrån såg jag Kinuekulle »ins Blaue
hinans».

Medan jag väntade på skjutsen, inträdde jag i
bondstugan. Der satt en gammal farmor med sin unge sonson
i knäet, matande honom med sura stickelbär. Barnet var
år, men hade ännu icke börjat gå, ty det var en liten
sjuklig stackare. Fadrens mekaniska snille hade uttänkt en
slags gångstol, liknande »varper», och i den sprang pilten
»som en hjort», sade gamle farmor.

Jag tillsporde gumman, om i trakten vore något
vackert att bese.

— Nej, — svarade hon, — har är bara fult; men
roar det herrn att se, så har jag »rosa» i mina ben. — Det
roade mig visst icke, och följaktligen afslog jag.

Ändtligen hade man spännt för och jag skulle begifva
mig af. Men, du skyddspatron för alla resande till landa
och vatten, hvilken väg, innan omsider landsvägen blef
upphunnen ! Endast med fara att bryta nacken af sig, kunde
man anlita åkdonet, en pinnvagn med hjul, ingalunda
hopfogade efter passare.

På Hanåsen hade jag funnit en mängd jernvägsarbetare
hafva qvarter. Jag tillfrågade min skjutsbonde, som icke
var bonden på gården, om han ej sjelf vore bland de &
jernvägen arbetande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free