- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
28

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Westgötabygden. Några dagars resa, beskrifven af förf. till Sjöjungfruns Sagor. (Med 5 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. A. Björks i Jönköping förlag. Historien slutade ganska
ömkligt sålunda: »Han do’ i hennes famn; men han lockta
så illa, så illa, att di måtte gräfva opp’u igen tri alnar ur
jola å tvätta’n i bränvin och öl.«

Gästgifverskan visade sin tacksamhet för den
underhållande berättelsen i det hon bjöd grannqvinnan på en
kaffetår med skorpa, eller ock sirapsvin, om det behagade. Jag
vet icke hvilketdera som föredrogs; men talangen lemnades
icke utan uppmuntran, det vet jag.

Medan skjutsen föranstaltades, gaf jag mig i samtal
med en bonddräng, som stod med korslagda armar och
sträckte sig i solbaddet på gårdsplanen utanför
gästgif-veriet. Han hade en rörlig tunga och citerade Afzelii
sago-häfder med afseende på ortens minnesmärken.

— Jag har alltid haft lust för boken, — sade han, —
och hade jag fått studera, skulle det med säkerhet blifvit
en stor herre af mig. Nu ämnar jag mig i böst till
Stockholm, att fresta lyckan. Tro, det är dyrt att komyia dit?

På mitt jakande svar, inföll han: Femton riksdaler
vågar jag och syster min skall följa med.

— Er syster? Har hon också håg för boken?

— Ack ja, hon är nog så fullstuderad. Stackarn,
mannen reste ifrån henne i påskas och nu bara läser hon natt
och dag och går i gårdarne och berättar hvad hon läst.
Men vänta, vi ska väl ta reda på rymmaren, för han har
begifvit sig till Stockholm, det slår aldrig felt.

Detta samtal upplyste mig om förtäljerskan till hvad
jag nyss hört ifrån köket. Några minuter senare satt jag
på skjutskärran.

Min körsven var gästgifvaren N:o 2, en lefnadslustig
pratmakars med klippska ögon och halt till följe af vrickning.

— Häromsistens sparkade jag en kanalje och det ville
inte gå ur foten, — sade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free