- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
46

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Westgötabygden. Några dagars resa, beskrifven af förf. till Sjöjungfruns Sagor. (Med 5 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu lyste soln oeh jag sÅg hjordar beta,

Der munkar späkte sig och blefvo feta.

Vid middagstiden bytte jag om skjuts å
gästgifvare-gården Westerplana. Derifrån hade jag | mil till
Kinne-kulle. Under uppehållet betraktade jag ett par fransyska
kopparstick, hvilka inom glas och ram hängde som
väggprydnader. De voro begge allegoriska, det ena föreställande:
»Arrivée de J. J. Rousseau aux champs Elisées»; det andra:
»Réception de Voltaire aux champs Elisées par Henri IV».
Vidare pryddes väggarne af tvenne jemväl inom glas och
ram förvarade taflor utaf någon mästare i Lidköping. Ena ,
taflan framställde en flicka luktande på en rosenbuske
(bukett är för litet sagdt) och derunder stod: »Vad honn locktar
vel»; den andra framställde samma flicka drickande kaffe
samt hade till underskrift: »Dät smackar bra».

Omkring kl. 4 e. m. hade jag lyckligen uppnått
Lukas-torp, der den farbara vägen på Kinnekulle tycktes vara slut,
eljest ett litet anspråkslöst, men ganska snyggt värdshus till
resandes beqvämlighet. En dräng blef härifrån min
vägvisare till kullens topp.

Jag tyckte mig på denna punkt hafva föga längre till
skyarne än till marken. Oet nästan förundrade mig, att
den tunna jordskorpan dernere kunde bära en sådan tyngd
som den, på hvilken mina fotter hvilade. Utsigten
öfver-träflfade dock ingalunda min förväntan, ty det var så kallad
solrök i luften, hvaraf de aflägsnare föremålen bortskymdes.
Till och med Kållandsö låg der som ett töckenland i
We-nern. Himlen hade dessutom börjat högst betänkligt mulna.
Snart bleknade solen och gick i moln. Åskan mullrade doft.
Det blef allt svartare och svartare vid horisonten. Plötsligt
frambröt åter solen, ehuru blott för några minuter. Det var
en oförgätlig syn att skåda strålarnes försök att genombryta
de tunga molnmassorna. Härunder uppklarnade hela nejden
en stund, och så blef det mörkt igen. Stora droppar före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free