- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
75

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löfte om första skottet. Emedlertid kom hundskallet allt
närmare, hvilket gaf våra jägare anledning att fatta posto
vid skogsbrynet af en liten slätt, der de beslöto att
invänta det jagade villebrådet. Det dröjde icke heller
länge förrän en skymt af haren blef synlig. Prinsen lade
genast an, men i detsamma ljöd ett skott från andra
sidan, som fällde Jösse blixtsnabbt till marken.

De båda jägarne sågo med förundran på hvarandra,
men snart blef gåtan löst; ty en okänd jägare kom
små-sjungande fram från motsatta sidan och närmade sig
småningom det fallna offret. Den nykomne var en trettioårig
man, medelmåttig till vexten, begåfvad med ett fylligt
godmodigt ansigte, som lyste af helsa och inre
tillfredsställelse. Han var för tillfället klädd i en lång hvit
vadmalströja, hvita blångamsbyxor och stora kragstöflor, som
räckte ända upp till knäskålen. På hufvudet bar han en
urblekt räfskinnsmössa, som afstack ganska bjert mot det
svarta håret och de trinda solbrända kinderna.

När han kom fram till den fallna haren, tog han
genast fatt i det ena bakbenet och slängde honom med en
sjelfbelåten min öfver axeln.

— Håll för tunnor tusan! — utropade grefve H—
och skyndade fram i sällskap med Prinsen.

Vid detta oväntade utrop släppte jägaren af
förvåning sin hare till marken, hvarefter han ställde sig med
uppspärrade ögon och vidöppen mun för att mönstra de
främmande herrame.

— Hvad är du för en lymmel, — fortsatte grefven,
— som vågar skjuta undan för hans . . .

Grefven uttalade icke det sista ordet, emedan
Prinsen bad honom på franska att icke förråda sig.

— Inte så brådt i backarna, — svarade jägaren, —
Jag har sett så stora matadorer förr en gång utan att
blåsa omkull, kantänka. Jag kan just undra hvad J ären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free