Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var icke utan en viss anstrykning af melankoli
i rösten som Prinsen fällde detta yttrande, hvilket
skogvaktaren icke var sen att besvara.
— Nog har en kung mycket att beställa här i
verl-den, och inte skulle jag vilja byta med honom, rätt så
ringa och gemen som jag är. Men jag skulle ändå tro att det
inte kan vara så jemmerligen svårt heller. Till kungen med
allvar det sanna och rätta, så blir hans regering
säkerligen lyckosam, ty vår Herre lägger aldrig någon börda
uppå, utan att han hjelper att draga den, bara vi ha
tålamod och icke misströsta. Detta har jag ofta erfarit i mina
dar, må j veta. J fjor mistade jag tvenne lamm, men i
år fick jag dubbelt igen, ty alla fåren kommo fram med
tvillingar, kantänka.
Grefven skrattade högt vid detta tal; men Prinsen
tryckte med värma den simple skogvaktarens hand och
uppmanade honom att vidare förtälja sina lefhadsöden.
— Inte for denna gången, — genmälte Svenson; —
ty hundskallet säger mig att de drifva på räf... Nu ska
det bli roligt att se om herrarna duga till annat än
skrapa tallrickar... En hare kan hvem som helst fälla till
marken, men det har sig icke så lätt med räfven, som är
en inpiskad kanalje ... Vilja herrame gå in på förslaget,
så skall jag plantera ut er der mickel har sin gång...
Den som skjuter bom får en munfisk, och den som
skjuter träff ett halfstop öl, skulle jag tro.
Både Prinsen och grefven hade fattat ett särdeles
godt tycke för den okonstlade och frispråkige
skogvaktaren. De antogo utan betänkande tillbudet och läto villigt
utplantera sig på hvar sin ända af en liten bergås, der
Svenson bedyrade att räfven ovilkorligen skulle stryka
fram, såvida katten icke hade ätit upp märket. Sjelf tog
han reträtt till en annan bergås, der han i lugn förbidan
afvaktade hvad som komma skulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
