- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
79

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emedlertid fortfor hundskallet att höras, än på
tem-ligen nära håll och än långt i fjerran, ty en hvar
torde veta att räfven är vidlyftig i sina svängningar. Det
drog långt på tiden. Grefven blef otålig och svor i
tysthet öfver företaget, helst som han var mäkta hungrig,
emedan han hvarken druckit kaffe eller ätit frukost. Händelsen
var detsamma med Prinsen, men han stod likafullt tåligt
och stilla på den anvisade platsen, och lyssnade med
förtjusning till de tusentals foglar somqvittrade i trädens kronor.

Efter ett par timmars väntan fick Prinsen äntligen
sigte på räfven och fyrade af. Mickel stupade genast
öf-verända och reste sig aldrig mera, till outsäglig glädje för
Prinsen, emedan det var den första räf som han skjutit.

— Herm var mej en baddare till att träffa på rätta
stället, — yttrade Svenson, då han fick se den blödande
räfven. — Skottet har tagit ackurat i hjertgropen — ett
skott som heter duga, skulle jag tro ... Nu kunna
herrarna följa med till hemmet, så skall jag bjuda på det
lofvade ölet, som är hra tunnt, ty vi bo för nära bäcken,
ska j begripa.

— Ölet bryr jag mig f-n om; men hade du något
att äta skulle jag gema göra sällskap; jag är hungrig som
en varg, — svarade grefven.

— Och jag skulle gema vilja ha ett glas vatten, —
inföll Prinsen.

— Jag tänker att mor kan bestå oss både det ena
och andra, — sade Svenson, hvarefter han svängde räfven
med ett lätt handtag på ryggen och satte i gång, så att
det prasslade i skogen. De båda herrame följde
stillatigande efter.

Skogvaktarebostället hade en ganska vacker
belägenhet, der det låg på en slätt i skogen, omgifvet af en åker-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1860/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free