- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
83

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prinsen med en djup suck. Han vände sig sedan till
Svenson med ännu en fråga.

— Huru mycket har du i lön om året?

— Jag har torpet fritt, fri vedbrand och tvenne kor samt
fyra. får på sommarbete. Det kan vara lön nog skulle jag tro.

— Visserligen, min vän! men i mitt tycke är det
bra litet att lefva på.

— Vi få också rätta munnen efter matsäcken. Intet
få vi dagligen äta ägg och filebunk och inte få vi smöija
oss med hvitgröt utan vid högtiderna; men det går väl
för sig att lefva ändå. Vi arbeta och bedja; se’n sörjer
vår Herre för resten, skulle jag tro.

— Det är också summan af lifvet, ty utan arbete
och bön kan ingen menniska lefva lycklig, — anmärkte
Prinsen.

Hustrun nöp nu sin man i armen till tecken att
maten var färdig. Svenson satte sig genast vid bordsändan
och bad sina gäster taga plats vid sidan, hvilket de äfven
gjorde, ty anrättningen syntes dem ganska aptitlig.

Bordet var öfverdraget med en snöhvit komdrällsduk.
Ofvanpå denna presenterade sig ett stort fläskbyste, en
liten smörbytta, ett tjog ägg samt en väldig filbunke. Der
fanns äfven “sigtebröd,“ bomskedar och knifvar; meninga
gafflar syntes till.

Grefven grep hastigt efter ett ägg, men hejdades
plötsligt af värden, som yttrade i en ovanligt allvarsam ton:

— Stopp och belägg, min herre!... Man får taga
seden dit man kommer, säger ordspråket, och här på
stället bruka vi att bedja Gud välsigna maten innan vi njuta
hans gåfvor.

Svenson knäppte ihop sina händer och läste med
andäktig röst en lång bordsbön, hvarefter han åter tog till
ordet i sin vanliga tonart.

— Nu må herrarna äta utaf bara katten, ty födan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free