- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
85

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bka likväl göra så godt jag kan, och skam i den som
fordrar något mera.

Svenson tog ned fiolen, den han stämde och klinkade
på en längre stund. Ändtligen strök han opp en
hvirf-lande polska, som var så full af disharmoni, att herrarna
måste stoppa fingrarne i öronen. Det var dock blott några
ögonblick som detta missljud hördes, tydligen framkalladt.
af fri vilja. Tonerna blefvo allt mera rena och fylliga.
Han spelade Neckens polska med så mycket känsla i
föredraget, att Prinsen blef högeligen förtjust. Det hördes
tydligt att Svenson var skapad till musikant.

— Ni spelar alldeles förträffligt, — yttrade Prinsen
och klappade honom lätt på axeln.

— Sämre har jag hört, — försäkrade grefven.

— Baraste skräpet nu för tiden, — invände
Svenson. — Jag kan ändå inte låta “fejlan“ vara i fred.
Spe-leriet är ett arf i slägten liksom raljeriet. Farfar var
spelman, far var spelman, jag är spelman och min
“påga-blära“ är spelman, skulle jag tro.

— Du tycker således mycket om musik? — sporde
Prinsen.

— Jag är topp rasande i musik ... Näst min Hanna
finns här intet i ver Iden som jag är så kär i som min
gamla “fejla.“ Det bor bestämt något gudomligt i
hennes bröst; det har jag tydligt förmärkt många gånger...
Jag har gudskelof ett gladt lynne, men stundom händer
likväl att jag blir liksom litet ängslig utan att veta
orsaken. Yid sådana tillfällen tar jag till “fejlan“ och börjar
spela. Jag spelar då inga kända stycken, utan rakt
utantill, en hel hop som jag hvarken hört förr eller sen; men
musik är det af äkta slaget; ty jag känner mej så förnöjd
i själen att jag stundom fäller tårar, skam till säjandes...
Musik är halfva lifvet skulle jag tro. Som “pågvalp“
luffade jag ofta in till staden för att höra regementsmusi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free